svammel

På tal om önskelistor kom jag på att jag redan vet vad jag önskar mej i både julklapp och födelsedagspresent. Det bådar inte så gott för antagligen så kommer listan att tiodubblas tills det är dags. Men hur som helst så brukar jag för det allra mesta inte veta vad jag ska önska mej. Jag har redan allt jag vill ha och endå så får jag alltid presenter som jag blir riktigt, riktigt glad över. Varje år, varje födelsedag.
Det bästa jag fått i min uppfostran är tacksamhet. Jag har så mycket glädje av att känna tacksamhet över allt det vardagliga och det ovanliga. Hur sur och ledsen jag än är så tänker jag alltid, varje kväll innan jag somnar på någonting som jag är glad över just den dagen. Kommer jag inte på något bra som har hänt under dagen så är jag alltid tacksam över att det finns så många människor som älskar mej. Och att jag själv har förmåga att älska så många, så innerligt! Jag vet inte om tacksamhet kommer genom uppfostran, och isåfall hur det har gått till, eller bara genom gener, men jag hoppas att Tristan kommer känna det också. Att han kommer känna sej älskad, uppskattad och meningsfull genom hela livet. Och hoppfull om framtiden. För framtiden och minnena är det värdefullaste vi har.