Kvar än

Vid 12 kommer läkaren och lyssnar på henne och låter hon ok då så får vi åka hem. Nu äter hon bra iaf så jag är hoppfull! Trots att jag inte hade några öronproppar och vi blev förflyttade till ett dubbelrum så har vi sovit gott inatt båda två. Blivit väckta för medicin och mat var tredje timme bara. Känns endå som jag kunde sova ett dygn till. Det är utmattande att vara orolig. Men något man blir påmind om när man befinner sig på en barnavd är hur mycket värre det kunde vara..