Rutiner

När Tristan var liten minns jag att jag ägnade mycket tid åt att få han att sova när han skulle sova och få han att inte sova när han inte skulle sova. Jag typ sprang hem med barnvagnen ibland för att han inte skulle hinna somna, för att han skulle sova när vi var hemma istället. Antagligen hade jag något superviktigt som jag tyckte att jag måste göra när han sov. (Vad, har jag glömt för längesen men jag minns paniken när hans ögonlock började hänga).
Med Lilja är jag helt tvärtom. Inga rutiner what so ever. Vissa dagar sover hon läänge på morgonen och så sover hon igen på förmiddagen. Andra dagar vaknar hon tidigt och vill inte alls somna om och sen är hon vaken hela förmiddagen. Ibland äter hon oftare än var tredje timme och ibland äter hon var fjärde. Vissa dagar vill hon bli buren hela tiden, då tar jag henne i bärselen och så gör jag sånt som funkar att göra när man har en bebis på magen (typ går på möten, dammtorkar, lägger pussel, äter godis). Andra dagar vill hon bara ligga och pilla på sina leksaker och lyssna på musik. Jag stressar inte upp mig för det, det blir som det blir.
Kanske är det för att jag vet hur fort tiden faktiskt går. När Tristan var bebis så kändes det som att han alltid skulle vara det och jag var stressad över allt som jag tyckte jag borde göra NU. Men så helt plötsligt så var han ju ingen bebis längre och man har tid att göra allt det där och då inser man att det kanske inte var så himla viktigt endå. Jag känner mig inte stressad över att jag inte kommer kunna festa denna sommar, för vaddå, jag kan ju festa nästa sommar.
Kanske är det för att den här bebisen faktisk gillar att sova på nätterna (när hon kan för luftrören) och då blir allt annat sekundärt. Jag vet inte, men poängen är att det där med rutiner faktiskt inte är sådär suuperviktigt som folk gärna vill få det till att verka. Inte när man har en liten bebis iaf.