inte ett dugg bitter...

Jobbet är fortfarande jättebra! Men det är stressigt att lämna på mornarna. Helt plötsligt känner jag verkligen att jag blivit förälder. Har ju varit himla bortskämd innan med alltid någon hemma, eller ledig iaf. Detta är första gången som både jag och mike jobbar.. någonsin faktiskt.
Vi skulle till big comedy idag (just i denna stund skulle jag suttit och garvat åt något sjukt kul). Men icke. Svärföräldrarna kom som planerat, hade med sig sandlåde-prylar till Tristan som var glad men lite gnällig. Han hade slagit i huvudet på dagis så jag trodde det var därför. Vi beställde indisk mat och satte oss till bords och då kräks Tristan. Mike är också lite sjukling och ligger och sover, och jag är dunderförkyld så det var bara att skicka hem barnvakterna och börja städa upp.. Så istället för att dricka öl, skratta mig fördärvad och hålla mike i handen så har jag tvättat kläder, torkat golv och tröstat ledsen liten kille, samtidigt givetvis. Låter kanske inte som en Hollywood-dröm direkt men faktum är att det finns lite glamour i situationen: Jag är nämligen inte ett dugg sugen på något som helst ätbart. Inte ens godis.