resan i text

Här kommer en liten reseberättelse då: Vi landade ganska sent på måndan, alla var förvånade över att Tristan var en så duktig resenär. Han satt och åt sina russin och så sov han på planet. Inget gnäll, duktiga killen.
Sen var vi på stranden typ alla dagar. Var ju en så himla fin strand, ingen trängsel, långgrunt (Vilket är himla bra när man har småbarn) och jättefint vatten. Mike och jag snorklade en hel del och såg massa fina fiskar. På kvällarna åt vi på olika restauranger och efter nån dag kom vi på den briljanta idén med frukostbuffé på hotellet. Sen var vi fast där. Jag ÄLSKAR frukostbufféer!

Fredag kväll åkte vi in till Ayia Napa med några som Mike känner som bodde på samma hotell(!). Jag sa innan att jag nog inte skulle orka så länge, kanske skulle åka hem vid tre.. men nää, 6.00 kom vi hem och sen var jag uppe till frukosten klockan 8. Fattar inte att jag pallade. Ayia napa var galet, jag är glad att vi inte skulle bo där. Alla gick runt i sina underkläder och tafsade på varandra, jag och Mike var äldst på stället men det var jäkla kul också. Jag tycker det är så himla märkligt att massa svenskar (och typ 3 danskar och en engelsman) åker iväg till ett annat land och festar loss som aldrig förr. Jag tror ingen av dom skulle kuta runt i trosorna på nån klubb i sverige, hur varmt det än är. Men det är helt okej så länge man är i något annat land, trots att det är fler svenskar på grabbarna grus än i...tja, Ronneby. Aja, märkligt är det men kul var det.
Jet ski åkte vi oxå, det gick undan! Och så åkte med en helgalen taxichaffis till Protaras, Vårt hotell låg lite ute på landet så när vi avverkat de kringliggande restaurangerna blev det taxi.
Det blev lite trafikstockning, då körde han upp på cykelbanan och använde den som ett körfält tills det blev stopp, då backar han och kör ut på motsatt sida vägen, mot trafiken alltså (då trodde jag faktiskt att vi skulle dö) men de bilarna som kom mot oss stannade och så knöade han sig in i rätt fil igen men när det kom lite bredare mittlinje så använde han de till ett eget litet körfält, liksom i mitten av vägen. Spännande. Men fram kom vi iaf tillslut.
Och hem kom vi oxå bara 1,5 timme försent, istället för 8timmar som några andra stackare fick vänta på flygplatsen. Tristan var duktig på vägen hem också.


Resan sett från Tristans vinkel: Först åkte jag bil. Sen åkte jag flygplan och åt russin. Sen stod jag på stranden och kastade stenar, och så lekte jag med min farmor och farfar. Jag lärde mig att säga "bada" och fick åka vagn till stranden och kasta stenar, jag kastade många stenar och lärde mig att säga "många". Sen väntade vi jätte länge på vår buss och jag lärde mig att säga "åka buss", så åkte jag buss och sen åkte jag flygplan och åt mariekex. Nu när jag säger "bada" så får jag inte kasta stenar för mamma.
Det var nog det hela..